"Alla ska med eller satsa på de bästa?”

Den frågan debatterades i Skavlan & Sverige på svt (18/9-2025). Detta framställs ofta som en stor motsättning: vad ska vi satsa på: breddidrott eller elitsatsning? Och många känner pressen att välja allt tidigare.

"Men varför ska vi välja mellan bredd och elit? Varför kan barnidrotten inte satsa på både hållbar bredd och elit?"

I programmet för fotbollspelaren John Guidetti fram svenska folkets önskan att ha en stark elit och att t ex kunna vinna vm, och Magdalena Andersson poängterar att Sverige är ett litet land och därför behöver en stor bredd för att få fram en elit. Faktum är väl att för att Sverige ska kunna vinna vm behövs en välmående grund att utveckla elitidrottare ifrån?

Många gånger tycks barnidrotten lida av stress. Stress hos de vuxna som handlar om att inte bli bäst fort nog, att missa möjligheter, att halka efter. Den stressen påverkar förstås barnens idrottsmiljö. Och den viktigaste frågan är vad den stressen gör med den idrottsliga utvecklingen, och självklart också med barnens mående? Finns det risk att det kostar mer talanger än det skapar? Finns det risk att det förstör barns idrottsglädje snarare än boostar den?

När Patrik Brenning, författare till boken “Så vinner vi igen” tar upp forskning kring effekter av tidig elitsatsning brister kocken Per Morberg ut i frustration: “Jag fattar inte vad du har forskat om, jag fattar ingenting!” Den responsen verkar ofta handla om att forskningen på nåt sätt är motsägelsefull och inte stämmer överens med det man själv ser. Till exempel kan det ju verka enkelt att säga: “vill man satsa ska man få satsa”. Det håller nog alla med om. Men många effekter av satsning, och hur det påverkar den satsande individen och idrotten som kollektiv verksamhet, är kanske inte synliga om man inte tittar väldigt noggrant, t ex genom forskning. Forskningen har en hel del att tillföra våra samtal om barnidrott, även om det absolut inte är den enda sanningen. Idrott är inte först och främst vetenskap - det är mycket mer kultur, erfarenhet, tradition och gemenskap. Och i grund och botten bygger den på något urmänskligt: leken.

All välmående idrott kommer att producera talanger som verkligen vill satsa på sin idrott. Det är ett icke-problem. Men dessa talanger behöver också få utvecklas i en välmående miljö där inte alla deltagare tidigt måste bestämma sig för att arbeta som idrottare alternativt hoppar av. 

"Att ta hand om bredden och att låta talangerna blomstra är inte en motsättning, det är en förutsättning - bredd och elit uppstår i samspel i en bra, hållbar idrottsmiljö."

I debatten vänder sig fotbollsspelaren John Guidetti mot att fyra-femåringar inte får seriös fotbollsträning, att det bara är fokus på lek och att bollarna knappt kommer fram under ett träningspass. Det låter som en misslyckad träning som inte lyckas göra själva idrotten lekfull. Sedan finns också det åttaåringar (med talang) som slutar, för att deras träning är helt befriad från lekfullhet och det blir tråkigt. Antingen eller blir helt enkelt inte bra. Tvärtom: seriös träning och lekfullhet hör ihop. Även för de som ska bli framtidens elit.

Vi på Plei ser inga hinder för en barnidrott som fungerar för både bredd och elit, där alla barn får med sig något värdefullt från sin idrottsresa. Vi behöver skapa en bra grund för idrottande, och låta drivet som kommer inifrån vara det som stakar ut en satsning. Inte hets utifrån.

Fokuset i debatten hos Skavlan blev främst på hur vi som land ska få fram bra idrottare. Men vi behöver också ställa oss frågan hur de barn som ska bli framtidens elit, och alla de som inte blir elit men som tar med sig sina erfarenheter från idrotten till andra arenor, mår under tiden, och även efter sitt idrottande.

En elitsatsning kräver mycket, det vet alla. Det vi på Plei tycker är oerhört centralt i en elitsatsning är att den först och främst kommer inifrån. Elitsatsning som främst sker utifrån, dvs när omvärlden av olika skäl tycker att satsningen ska ske, leder ofta till svårigheter längre fram, ibland idrottsligt men framför allt personligt. Att alla som vill är med så länge de vill är en förutsättning för en idrottsmijö som låter alla ungar blomstra utifrån sin unika potential.